Onsdagkvällen..
Hej på er,
Såå börjar lugnet lägga sig.. Shit vilken hektisk e.m/kväll..
Stänga, hämta barnen, laga mat, ta undan, diska, baka muffins med barnen, dammsuga lägenheten och sedan få kidsen i säng.
One down and one to go.. som jag brukar säga när det bara är Beatrice kvar.. : )
Jag måste gå ut med soporna.. fan.. glömmer det alltid, skjuter alltid upp det, förtänger det alltid.. välj själv.. Det är tamejfan det trååååkigaste jag vet; att gå ut med soporna..
Kunde man inte ha en "hunk" som står redo i trappuppgången, så när det blir dags öppnar man bara helt sonika dörren och räcker ut den stinkande påsen till den stilige mannen.. som givetvis tar emot påsen med det vackraste leendet man kan tänka sig.. Sen säger han; "om du vill gumman, så kan jag dammsuga och diska åt dig när jag har slängt soporna"...
Vaddå?
Är det en önskedröm svår att förankra..?.. Jo.. det är det väl.. men jag gillar min livliga fantasi. Den roar mig, stimulerar mig och gör mig lycklig.. hihi..
Nu ska jag fixa den äldsta i säng så smått..
Hörs!
Kram
Åsa
skriven
"Sara Cecilia Sylvia Strut tog aldrig med sig soporna ut"
Detta är en visa från det mörka 70talet. Jag minns inte mycket av texten eller vem som sjöng, men just detta har etsat sig fast i mig. Soporna började välla ner för trappen och ut på gatorna och tillslut var de ovanför kyrktuppen :-)
Jag är själv värdelös att sätta i en ny påse i hinken...