Att vänta barn..

Många där ute är havande i denna stund..
Själv har jag inte varit det på snart 6 år.. Jösses, vad tiden går fort..
Det känns ibland som om det var igår, och andra stunder känns det som om det var hundra år sedan.. Märkligt.

Sista graviditeten var när jag bar på Alma:

Här på bilden är hon 1 1/2 år.. (kolla in gammelmobilen! Hahaha)

Mina graviditeter är något jag inte ens önskar min värsta fiende.
Kontroller, kontroller, kontroller.. maxad skötsel av diabetesen, pressa blodsockret.. bla bla..
Tyckte att jag träffade MVC-personalen tätare än jag träffade mina egna föräldrar.. *skrattar*...
När man har diabetes och blir gravid, så blir det så. Diabetessköterskan och läkaren är på en att man ska pressa blodsockret, dvs hålla en så låg nivå som möjligt, utan att få känning (så lågt att du måste äta sött för att få upp det)..
Jag, som under graviditeten hade Beatrice (hon var 1 år när jag blev gravid med Alma) att se efter, vågade inte gärna pressa blodsockret FÖR lågt. Riskera att svimma när man är ute med en småtting och leker.. neej, låter inte så trevligt.

Man går även på tätare ultraljud, för att göra sk viktskattning. Dom vill helt enkelt hålla koll på hur mycket bebisen ökar i vikt, då barn till diabetiker tenderar att bli lite större än barn som har friska föräldrar.
Jag minns när jag hade 6 veckor kvar av graviditeten med Alma.. då låg jag på MAX på symfus-fundus måttet för en gravid kvinna i VECKA 40! Min barnmorska såg orolig ut.. "Det finns inget kvar på kurvan.. och du som har 6 veckor kvar"..
Hihi.. Tja, jag blev jättestor med första barnet också, så jag var inte förvånad.

Men så fick jag havandeskapsförgiftning. Igen. Usch, vad dåligt man mår. Huvudvärk, yrsel, ögonflimmer, illamående och allmänt för jävligt mår man..
På självaste nyårsafton 02/03 åkte vi in akut till Sunderby sjukhus. Då mådde jag så dåligt och blodtrycket var så högt att man la in mig..
Calle, som jag då var gift med, hade Beatrice att se efter så han åkte hem efter ett tag. Så ensam som jag kände mig den nyårsaftonen, det har jag nog aldrig varit med om..

Forts följer..

1 Ullis:

skriven

Tänk att jag ju fick träffa dig när du var gravid med Bea! Jag minns att det var en ganska rejäl kula du hade! :) Tänk att vi efter många år utan kontakt träffades några gånger i Göteborg innan vi tappade kontakten igen och nu återupptagit den sedan snart ett år tillbaka! Jag är glad att vi hittat varandra igen! stor kram!!

Kommentera här: