En tanke till en vän..

Kära N,
jag förstår att du går igenom den kanske jobbigaste perioden i ditt liv just nu. Jag har själv varit där, jag vet hur tungt det är. Sorgen när ett förhållande brister kan vara nog så stor, men när förhållandet brister och man har gemensamma barn - då är det 7 resor värre..

Jag kan bara säga hur jag själv kände...
Jag kände sorg över att barnen skulle växa upp med separerade föräldrar. Jag kände sorg över att jag låtit mig fara så illa, sista året/åren innan skilsmässan.. Jag kände sorg över att drömmen om "levde lyckliga i alla sina dar" inte skulle gälla oss..
Det var tungt, det var jobbigt, det var slitsamt. Dessutom var Alma bara 1 år och 4 månader, och Beatrice var 3 år..
Visst, de kanske inte förstod så mycket av vad som skedde och det kanske kan kännas lite som en lättnad..?
Men å andra sidan så behövde/krävde de mycket mer av mig som förälder än vad ett äldre barn gör.. Jag var tvungen att orka ta hand om Alma när hon vaknade om natten, tvungen att trösta Beatrice om hon vaknade av mardrömmar, tvungen att gå upp och fixa blöjor, frukost, mellanmål, blöjor, lunch, blöjor, middag, blöjor.. tvätt, dusch osv..
Samtidigt skulle man ta itu med den känslomässiga storm som råder vid en separation/skilmässa..
Jag kan säga att det var en jobbig tid, men det gick! Jag är defintivit inte martyrtypen, jag har inte gjort något "extra" eller "speciellt", nej jag har bara agerat så gott jag har kunnat.
Ibland var jag en dålig mamma och skrek åt mina barn, ibland var jag en toppenmamma som glatt lekte, städade och lagade maten.. samtidigt.. : )

Jag vill skänka kvällens sista inlägg till alla dessa separerade/skilda/ensamstående föräldrar som gör ett jättejobb! Ni är toppen! Ni klarar det här!
När det känns som om man har nått botten, så kan det bara bli bättre - jag lovar.
Ni är starkare än ni tror även om ni är less att höra det.. jag vet.. Ibland har man bara lust att skrika till folk; "sluta - jag ÄR inte stark!! Jag känner mig ledsen, nedstämd och svag!"...
Det är okej att erkänna att man känner sig svag, att göra det är en styrka..

Jag tänker på er,

Åsa

Glöm inte bort...

.. varandra när ni står mitt i "småbarnsträsket".. Jag VET att risken för detta är stor, att man gör det hör nog mer till vanligheten än ovanligheten. Men det är aldrig för sent att "bättra" sig.. brukar jag säga, när det gäller det mesta..
Överraska din partner, visa din kärlek, visa din ömhet, visa din åtrå..
Barn i all sin ära, jag älskar mina telningar över allt annat - men, de små liven suger mycket energi och i farten tar den kanske lite död på vår kreativitet vad gäller vår partner..
Men inget är så illa att det inte går att göra någonting åt!
Tänk efter vad din partner tycker om, riktigt mycket.. och gör det för honom/henne! Kanske är det en grej, eller något att äta, eller en handling..
Men GÖR det! Tänk inte bara! Det är så många som tänker.. men aldrig agerar ut sina tankar.
Agera idag - känn resultat direkt..
Låter som en jobbig bantningskur, kanske.. men nej.. att överraska sin partner är inte jobbigt!
Det kan tvärtom, vara både inspirerande och stimulerande.. prova!

Det gör jag. Överraskar alltså.
Det ger effekt direkt!
Mycket bättre än bantningskurer.. hahahaha..

Å

Livets goda..

MMmmm..
smuttar på ett glas vin och mumsar på mörk choklad med apelsinbitar.. Är det ljuvligt eller är det ljuvligt? Jag bara undrar.. Mmm.. Så ljuvligt gott det är!
Förr om åren var jag såld på Marabous ljusa mjölkchoklad.. Älskade den.. Hatade mörk choklad. Tyckte mig få ont i huvudet bara av tanken på mörk choklad..
Men så la jag av med Marabous mjölkchoklad (varför får den ens kallas choklad???) och smög mig på den mörka chokladen.. Detta var bara något år sedan, ska ni veta..
Till en början var jag lite tveksam, men alla rön om att den mörka chokladen är mer nyttig och innehåller mindre fett - fick mig att kämpa vidare..
Och NU, nu har jag trillat dit..
Jag bara ääääääääääälskar mörk choklad, och den med apelsinsmak/bitar är ju bara helt nykärs-god!!
Jamjam. Det BÄSTA med mörk choklad, är att man blir rätt tillfredsställd av bara en mindre bit. Den innehåller så mycket kakao att man inte får någon plötslig ingivelse att trycka i sig en hel karta.. nej usch..
En liten bit ska det vara.. så låter man den smäääälta i munnen.. mmmm.. man känner kakaosmaken sprida sig i munnen och åka ner i magen..
Mmmm.. Inte konstigt att vi kvinnor älskar choklad - det har ju visat sig att choklad innehåller samma ämnen som  produceras i kroppen när man är kär!
WOW, så det ultimata är att vara kär och käka choklad - samtidigt!
Hihi..

//
Trevlig fredagskväll allihopa...

Å