Tisdag..
Mamman försökte ta det pedagogiskt och lugnt... Finns det något mer stressande än barnskrik/gråt?.. Jag försökte säga till henne att lugna sig, tänka positivt, se fram emot det istället osv.. INGENTING hjälpte.. Hon bara snyftade vidare..
Jag försökte med allt.. tala lugnt, tala förståndigt, tala strängt och till slut så snäste man väl lite.. Isch..
Och hjälpte det då?? Nääää, så klart INTE..
Men man är inte mer än människa..
Hela vägen till skolan så grät hon och även om hon lugnade sig när jag böjde mig ned och kramade henne och försäkrade henne om att hon var en fin tjej och skulle fixa det här... så fortsatte hon snyfta när vi började gå igen..
Jag fick lämna ett gråtande barn på skolan i morse.. Fy sjutton vad hemskt det känns i modershjärtat..
Men jag hade inget val.. pressat schema på morgonen, skulle vidare med Alma till dagis och sen bussen till jobbet..
Jag tror säkert att det har gått vägen och för säkerhet skull ska jag ringa och höra..
ha en bra dag
Åsa