Egentiden påbörjad..
Det är kämpigt ibland att vara själv med 2 små barn. Jag har varit inne på det tidigare, hur jag ibland avundas er som har "varannan veckas-varianten", för ni får ju verkligen chans till återhämtning och dessutom får ni en massa tid att göra.. gud vet allt.. Men så tänker jag ett steg längre.. och känner att neej.. en vecka i från sina ungar är tamejfan för länge. Män och kvinnor med delad vårdnad har ju inget val och jag vet många av er som lider när det är dags att lämna ifrån sig sin/sina telningar till den andra föräldern..
På så sätt är jag lyckligt lottad. Jag har dom hos mig, alltid.
Jag ska berätta en grej..
Sist dom var iväg en längre tid, var när dom var hos pappan, förra julen. Tänk, det är snart ett helt ÅR sedan dom var tillsammans.. bortsett från 3 1/2 dag i sommar...
Åh, vad det är ledsamt.. vad ont det gör.. och INGET kan jag göra. Jag är maktlös.
Jo, i alla fall.. när det bestämdes att dom skulle åka ner till Skåne förra julen så kände jag mig såklart jätteglad att dom skulle spendera tid tillsammans med pappan, men ack vad tom julen skulle bli.. Det var FÖRSTA julen sedan första barnet föddes, som jag var helt utan mina barn..
Jag kan säga att när dom hade åkt, så blev det väldigt tomt. Tyst och tomt. Stilla..
På kvällen gick jag förbi deras rum, som gapade mörka och tomma.. inga barn där.. VA?! En barnkammare utan barn, känns väldigt fel.. Några skvättar grät jag faktiskt. Beslutade mig för att försöka se det från den ljusa sidan; barnen var äntligen med sin pappa, jag fick chans att göra vad jag ville, ensam eller med min dåvarande sambo Peter.
Men julaftonen blev minsann ingen hit. Har ni tänkt på vad tråkigt det är att fira jul utan sina barn??
Annandagen gick bättre, då lyckades vi hitta på en fest i butiken, som då låg på Storgatan 61. Det blev ett hejdundrande party och kanske var det precis vad jag behövde!
Nio dagar var barnen hos sin pappa. NIO dagar.. och ni som har delad vårdnad är ifrån era barn SJU dagar, varannan vecka?!?! Jag kan säga att jag tycker att dom där nio dagarna kändes som minst två veckor..
Så ni som har delad vårdnad och umgänge, ni gör det skitbra som står ut veckan ni är utan barnen!
Det gäller att fylla den veckan med annat inspirerande. Jag har MASSOR med saker jag skulle passa på att göra om jag var i er sits.. Jag skulle; gå och fika med vänner, vara ute och promenera eller träna, sitta och måla, vila lite mer, pyssla mer med firman, bjuda hem folk, gå ut på krogen...
Fast.. vad är väl det..
Jämfört med att få härliga, goa barnkramar VARJE dag!
; )
Jag tycker vi gör det bra allihopa; alla mammor och pappor där ute! Oavsett om ni lever ihop eller isär, är gamla eller unga - vi gör ett kanonjobb! Tur är väl det, för det är ju barnen vi fostrar idag som ska ta hand om vårt samhälle sedan..
Tjilevippen
Kram
Åsa
skriven
Mmm. Om bara våra kära kommunpolitiker kunde inse det och sluta skära ned på det vädefullaste viktigaste vi har, Våra barn och deras utbildning/ omsorg. Prioritera hockeyrinkar och rondeller de kan de. Skäms!!!!!
Alla som engagerar sig i sina barn på nått sätt, varje el så ofta de kan/får gör ett kanonjobb.
Kram på oss! Tillsammans är vi starka.