.. det hände sen..

.. Beatrice kom upp och sa;
"Jag kan verkligen inte somna"..
Förstår väl jag det, som grannarna krämade på...
: (

Jag suckade och gick motvilligt ner en trappa.. lokaliserade ljudet till läggan under våran..
Plingade på... och en gång till... och en gång till...
INGEN kom.

Det var bara att traska upp till oss igen.. arg som ett bi..
Men vad hände?.. jo, dom sänkte plötsligt musiken.

Tjohoo! Kanske kan barnen äntligen få somna och min puls bli normal.. ofrivillig, hög musik gör mig stressad..

Kanske man kan få njuta av egentiden nu?

Vore underbart.

 - - - - -
*något senare*
Hm.. volymen verkar gå i vågor.. det här kan bli ett fall för Störningsjouren om 50 minuter..

//
Åsa

Kommentera här: