Hafva

.. precis när barnen har kommit till ro (sover eller på väg att somna) och innan mannen har kommit hem från jobbet.. då passar jag på att dra på mig Kosslurarna och försvinna in i musikens underbara värld..

Det är en intim stund. Jag och musiken. Ingen annan. Sådana stunder kan jag verkligen njuta av att vara själv, det är t.o.m så att jag kan önska att jag inte ska bli "störd" på länge än.. jag vill lyssna till dom smäktande tonerna, ta in varje ord i texterna, tillåta mig själv att hänge mig åt varje strof, känna, känna.. känna..

 

Att vara känslomänniska kan säkert upplevas som en förbannelse ibland, men jag ser det som en gåva.